|
De tre kollegorna på Neuropsykiatriska behandlingsenheten på SÄS
som tagit emot de tre första Boråspatienterna. Från vänster arbetsterapeut
Kristina Tjernberg, kurator Lena Johannesson och psykolog Helena Sehlin.
Specialistenhet i Borås
positiva till programmet
Nu testas coaching och stöd enligt NP Young Coachings modell även på Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) i Borås. Kurator Lena Johannesson är en av dem som chattat med de första patienterna.
– Det känns som ett bra sätt att ha kontakt, som också ligger i tiden när det sker på nätet. Det är lättillgängligt för patienten och ett bra komplement till annat vi erbjuder, säger hon.
Specialistmottagningen som hon arbetar på heter Neuropsykiatriska behandlingsenheten och är belägen på Solhem, några stenkast från det stora sjukhuset i Borås. Där arbetar också läkare och sjukskö-terska, en psykolog, en arbetsterapeut samt sekreterare och avdel-ningschef.
Det är vuxna patienter som kommer till mottagningen, över 18 år, som har fått en neuropsykiatrisk diagnos som adhd, Tourettes syndrom eller någon autismspektrumstörning. En ganska stor del av patienterna är relativt unga, födda på 1980-talet.
– Det vanliga är att man kommer hit på remiss då man är i behov av specialistpsykiatri. Ofta har patienterna en samsjuklighet och lider även av ångest- eller depressionssjukdomar, berättar Lena Johannesson.
Enheten fick förfrågan från NP Young Coachings projektledare Elisabet Wentz om att medverka i projektets pågående forsknings-studie, dvs. att testa metoden med stöd och coaching via chatt-program och e-post.
– Och det lät ju jätteintressant, tyckte vi. Det var verkligen tilltalande genom lättillgängligheten för patienterna och för att det kändes rätt i tiden.
Fler patienter 2011
Modellen introducerades på enheten under hösten 2010 och hittills har tre patienter deltagit i den åtta veckor långa chatt-perioden. Nu pågår rekrytering av nya patienter som vill vara med och testa chattprogrammet och förhoppningen är att omkring 10-12 personer ska ha deltagit i slutet av år 2011.
– Det är givetvis roligt om vi får så många som möjligt. Vi är fyra personal som arbetar med det här och två-tre patienter per behandlare verkar inte helt orimligt, säger Lena.
Inför starten med första patienten var Lena Johannesson lite undrande inför hur hon själv skulle klara tekniken inom chatt-programmet.
– Men direkt när jag kommit igång och fick kontakt med den här patienten tyckte jag att det var toppen, säger Lena och ler. Riktigt, riktigt bra faktiskt.
– Den här känslan, att komma in i rummet, stänga dörren och ha varje chatt-tillfälle – på sena eftermiddagen som jag har haft – det har varit riktigt bra.
Stöd – inte terapi
Patienten och behandlaren som hon eller han ska chatta med träffas två gånger under de åtta veckor chattstödet pågår. De träffas även vid ett tillfälle innan chattkontakten har påbörjats. Då sätter man upp mål eller målområden tillsammans, viktiga delar i patientens liv, som hon eller han vill diskutera på chatten.
– Det kan till exempel handla om studier, eller relationer till studiekamrater och andra människor, berättar Lena Johannesson.
Hon är noga med att påpeka att det inte handlar om terapi, utan om en stödkontakt. Det är hon också mycket tydlig med när hon beskri-ver modellen för patienterna.
– Säg att du har chatt på tisdag och torsdag. Då kan du få direkt-respons på sådant som händer de dagarna, av din behandlare, en vettig vuxen.
– Det handlar om vad som fyller patienten just nu, att vi kan prata om det och sedan släppa det, om det är vad patienten vill.
– Men det finns inga åtaganden om att du ska återkoppla något till din behandlare, du ska inte göra ett arbete på samma sätt om i kognitiv beteendeterapi, till exempel.
Bekväm och modern stödform
Lena Johannesson ser många fördelar med modellen och skulle gärna använda sig av den mer permanent, även när forsknings-projektet är avslutat. Även hennes patient var nöjd och ville gärna fortsätta chattkontakten.
– Hon tyckte att det var jätteskönt med bekvämligheten, att hon inte behövde ta sig hit utan kunde ha kontakt hemifrån.
Modellen ställer en del krav på patienternas skrivförmåga och det kan vara till viss nackdel, enligt Lena. Det kan lätt uppstå miss-förstånd när kommunikationen sker skriftligt. Men det är också upp till behandlaren att vara uppmärksam på det och kanske hjälpa till lite på traven ibland, menar hon.
Överlag är hon i alla fall mycket nöjd och tycker att det är intressant att få vara med och bidra till forskningen. Hon tror på den här stödformen, som ett modernt sätt att ha patientkontakt.
– Jag tycker att det här blev jättebra, och det var riktigt häftigt också. Jag tycker ju i och för sig att det är roligt med mejl och sådant sedan tidigare, men det blev verkligen en härlig stund. Tiden bara försvann, säger Lena Johannesson.
Text och foto: Pia Mattzon |
Johanna är 23 år och bor i Borås, där hon studerar på högskolan. 
